Jag tittar på Ilan Sades (MED) åsikter om rasism och antirasism

Ilan Sade, som är ordförande för Medborgerlig Samling (MED), skrev ett blogginlägg på sin blogg, 2014, med titeln ”Antirasismen har blivit ett opium åt folket”. På twitter så bekräftar Ilan Sade att det som står i blogginlägget, fortfarande står sig idag. Han får även stöd av diverse politiker från MED. Jag tänkte titta på vad Ilan Sade säger i blogginlägget och alltså, till viss del, vad MED står för när det kommer till rasism och antirasismen.

Tesen i blogginlägget är att postmodern politisk ideologi idag har ersatt religionen, vilket tar sig uttryck i en ”farsartad” och ”tragisk” antirasism som förstört svensk migrations- och integrationspolitisk debatt och leder Sverige till fördärvet.

Sade använder Karl Marx för att lägga en retorisk grund för sin tes. Han pratar om antirasismen som ”opium åt folket”, en ”avledning” från vad han ideologiskt anser vara viktigare frågor.

Som om frågorna baseras på någon form av nollsummespel.

Sade lyfter begreppen antirasism och rasism utan att definiera dem, vilket till stor del utesluter att inlägget skulle handla om begreppsförvrängning. Något han själv påstår på twitter.

Han påstår även att antirasismen i det offentliga samtalet omedvetet blivit till en ”kvasireligion” utan att förklara vad vad som är ”omedvetet”, eller vad han menar är ”kvasireligion” i sammanhanget. Istället kopplar han det hela retoriskt till Marx och att det är ”opium åt folket”.

Sade förklarar denna avledning genom att påstå att ”etablissemanget” inte vill kännas vid att den svenska migrationspolitiken är ”extrem”, något som han kallar fakta trots att ordet ‘extremt’ ger beskrivningen en högst subjektiv och ideologisk vinkel. Vilket inte är fel i sig, men dock ideologisk.

Detta menar han resulterar i att bara ”oborstade politiker” och nazister för fram kritik mot migrationspolitiken. Ett påstående utan belägg.

Sade missförstår här i grunden att kritik och alt-ernativ politik inte måste accepteras bara för att någon har formulerat den. Och att det han beskriver som ”fakta” och ”kritik” grundar sig i hans egna ideologi, hans åsikt, hans politik.

Han skriver sedan att kritik som förs av ”oborstade politiker” och nazister leder till att antirasismen mobiliseras. Han skriver att rasism ”givetvis är något som finns och dyker upp då och då bland invandringskritiska krafter”.

Rasism beskrivs alltså som ett fenomen som ”dyker upp då och då”, inte som något människor upplever konstant, varje dag. Det dyker heller inte upp bland rasister eller i befolkningen som generell grupp, utan specifikt bland ”invandringskritiska krafter”.

Häri ligger den verkliga begreppsförvrängningen.

Då begreppet rasism refererar till system av strukturellt och ideologiskt förtryck, blir beskrivningen ”invandringskritisk” och ”dyker upp då och då”, en reducering och förvrängning av begreppet.

Han ger heller inget belägg för att rasism som fenomen uttrycks så här. Påståendet är ännu en åsikt grundad i ideologi.

Den antirasistiska mobiliseringen bagatelliseras med hänvisning till det som Sade menar antirasismen mobiliserar sig mot, i hans exempel nazisterna i Svenskarnas parti, bara samlat tio deltagare i ösregn. Exemplet med Svenskarnas Parti får stå som det enda som antirasismen kämpar mot, en kamp som i sin tur då, enligt Sade, spiller över på debatten i helhet.

Vilket visar på att han varken förstått den antirasistiska rörelsens kamp, eller begreppet rasism för den delen.

Om man bara tar hans isolerade exempel (vilket är så reducerande så det blir löjligt), så handlar det om att protestera mot en dödlig ideologi och motverka normaliseringen av den här typen av ideologiska budskap i det offentliga rummet. En solidarisk kamp som för övrigt handlar om människors lika värde och rätt i samhället.

Han bidrar här till normaliseringen genom att bagatellisera mobiliseringen mot det han själv beskriver som ”ett verkligt rasistiskt parti”.

Vidare beskriver Sade mobiliseringen och dess budskap som en ”väckelserörelse med narcissistiska inslag”, och att budskapet enbart handlar om att skapa en dikotomi mellan goda (för mångfald) och onda (rasister och nazister).

I grunden kan jag väl enbart naivt hoppas på att han ser (nu pratar jag om det abstrakta här) dikotomin mellan att vara för mångfald, eller att vara för rasism och nazism, som naturlig? Det är ju vad antirasismen definieras av, men det är dock inte det enda som finns där.

Mångfald i sig är ju en tro på något som per definition motsäger att världsbilden är svart eller vit. Det är dock svårt för mig att inta en annan position än att se rasism och nazism som ondska, jag är ju antirasist.

Sade försöker istället presentera kritiken som ”bara förs av oborstade politiker” och nazister, som något som gäller all invandringskritik, eller rättare sagt, att antirasismen används för att skada rösterna hos alla ”invandringskritiska” i den offentliga debatten. Att det är här effekten av antirasismen manifesteras, som om alla invandringskritiska blir en del av de ”onda” i dikotomin.

Retoriken känns igen. ”Begreppet rasism används för att tysta meningsmotståndare”. Samtidigt ger han exempel på protester mot självidentifierade nazister som ”bevis” på att detta sker?

Sade ger inga belägg för att detta skulle vara en ”väckelserörelse”, eller vad som är ”narcissistiskt” i rörelsen. Han ger heller inget belägg för att dikotomin skulle uppstå på grund av den antirasistiska rörelsen.

Det sistnämnda är ett problem jag tror går att finna i att han inte förstått vad rasism är, att det är något som är närvarande i människors liv varje dag.

Han skriver att ”den febriga och, ärligt talat, ofta farsartade mobiliseringen mot Djävulen [överstruket i originaltexten] rasismen ersätter det sansade samtalet om behov av förändringar av dagens migrations- och integrationspolitik.”

Han missar att samtalet pågår, och har pågått, parallellt med antirasismen sen 90-talet. Vad som är sansat är subjektivt, vad som är i behov av förändring är ideologiskt. Beskrivningen av mobiliseringen som” febrig” och ”farsartad” är en åsikt, och det är inget fel med det så länge man förstår att det inte är fakta och att det enbart ger stöd till ens egna världsbild och ideologi.

Sade menar att den påstådda avledningen lyckas genom att vädja till ”ett folkligt sökande efter fromhet och enhällighet”, som han påstår vara ”typiskt svenskt”.

Om Sade vänder sig mot detta, med hans egna resonemang i åtanke, gör det honom till anti-svensk?

Han ger i alla fall inga belägg för hur rörelsen vädjar till dessa faktorer av ”svenskheten”. Eller för hur han förklarar detta ”typiskt svenska” och hur det står sig i relation till de spridda åsikter som finns om de här faktorerna i Sverige.

Något som kan ses i attitydundersökning, och ja, den mängd olika partier som samlar röster i landet.

Jag skulle vilja påstå att vi är splittrade, eller mer korrekt beskrivet så är vi en heterogen befolkning med många olika strävanden och åsikter. Typiskt för en välmående demokrati kan jag tycka.

Men för Sade är mobiliseringen (som i hans egna exempel var mot ‘faktisk’ rasism) ett svek mot svenska medborgare(!) från ”etablissemangets” sida. Detta för att han anser det tar fokus från frågor som han själv anser vara viktigare.

Mobilisering mot faktisk rasism är inte bara ”febrig” och ”farsartad” enligt honom, det verkliga problemet är att det gör så hans politik inte blir hörd.

För det är ett nollsummespel i hans värld.

Där selfies på Facebook inte löser problemen han ser med sina ideologiska glasögon, men samtidigt, på något mystiskt sätt, så påverkar det tydligen regeringens och kommunernas arbete med de här problemen.

Kampen mot rasism står på ena sidan och tar från andra sidan där hans politik finns.

Som om inte det mest logiska är att det handlar om att han bara representerar dålig politik som sunda människor avfärdar? Nej, där måste finnas en syndabock!

Det svenska ”etablissemanget” beskriver Sade som ett ”återfött prästerskap”som söker Satan i nya förklädnader och anstiftar nya kvasireligiösa riter”. Kreativ retorik med ideologiska nyckelord för att beskriva politik och politiskt engagemang som han är av en annan åsikt i.

Han påstår alltså religion ersatts av postmodern politisk ideologi, men skriver ingenting om postmodern politik i sin text. Antirasismen i sig växte fram under moderniteten som motstånd mot ‘faktisk’ rasism och nazism. Något som har lättare att etablera sig ”då och då” följt av en period av normalisering av förtrycken begreppen som står för.

Han pratar om ”etablissemanget” vs ”invandringskritiska”, vilket är en dikotomi konstruerad av högerextrema rörelser där Sverigedemokraterna varit de som lyckats bäst med att propagera för den här verklighetsbeskrivningen.

Han gör många påståenden utan att belägga ett enda av dem, och även om han hade kunnat presentera enskilda specifika fall, så hade de inte gått att separera dem från hans ideologiska raljerande.

Det är inga problem att föra kritik mot den antirasistiska rörelsen, eller ens mot rådande migrations- och integrationspolitik. Jag är själv kritisk mot antirasismens problem med inkludering. Jag är även kritisk integrationspolitiken som förts.

Men att komma med massa grundlösa påståenden och ideologiskt dravel, det är inte kritik. Det speglar enbart ens egna världsbild och ideologi.

Det grundläggande problemet i den världsbild Sade förmedlar, är synen på rasismen som oproblematiskt. Det är tydligt i Medborgerlig Samlings idéprogram att MED avfärdar strukturella förtryck som ”identitetspolitiska teorier”.

I det avfärdas erfarenheterna från dem som upplever de strukturella förtrycken i sin vardag, med förmån till de ”stackare” i debatten som upplever att deras politik inte får genomslag för att de blir kallade rasister.

Rasism är inte ett fenomen som ”dyker upp då och då”, det är ett gravt samhällsproblem som gör mångas liv till ett rent helvete. Ett problem som ‘faktiskt’ dödar.

Mobilisering mot detta kallar Sade en ”febrig fars” och för ”en tragedi”? Och detta får stöd av andra politiker från MED?

Det är enligt mig ord som passar sig bättre som beskrivning av Medborgerlig Samling. Och ja, beskrivningen är så klart en åsikt.

Det blir tydligare och tydligare vart Medborgerlig Samling står i frågan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s