…och stannar där? forts. på kritiken mot The Bell Curve och Hanif Bali

Eftersom individer ifrågasätter min text med kritiken mot The Bell Curve (på sätt som bara kan beskrivas som förbluffande – precis som Murrays nyvunna popularitet är), så sammanställer jag en respons här istället för att försöka förklara på Twitter.

Jag ska försöka vara så tydlig och pedagogisk som möjligt, så inga fler missförstånd sker.

Jag lyfter här två påståenden som kom direkt i mitt Twitter-flöde, som knyter an till kärnfrågan av mitt inlägg, nämligen källkritik;

a) Frågan ”Vari ligger det rasistiska?” följt av påståendet att blogginlägget handlar om ”misstänkliggörandet av källor”

b) Det handlar om ”guilt-by-association”

Charles Murray och Richard Herrnstein producerade alltså en kommersiell (icke peer-reviewed) politisk debattbok (förklädd som vetenskaplig studie), där de använder sig av manipulerad data från grovt rasistiska källor (deras tes om skillnader i intelligens bygger exempelvis på påhittad forskning av Richard Lane som syftar till att bekräfta den socialdarwinistiska, koloniala och grovt rasistiska stereotypa myten att svarta är biologiskt underlägsna vita), och felrepresenterad forsknin. Som Murray, än idag, står fast vid trots att dess ”vetenskapliga” grund raserats av i princip alla experter inom fälten den berör. Att Murray ändå står fast vid sin bok, och den politik som de förespråkar i The Bell Curve, beror enbart på en sak, nämligen ideologi.

Att vara källkritisk handlar om att granska källorna som någon bygger sina argument och formulerar sina teser med. Det handlar om att förstå syftet bakom informationen som du ställs inför och bedöma informationens trovärdighet. Vad vill individen/individerna förmedla med informationen? Är den tillförlitlig, sannolik och saklig? Vem eller vilka står bakom informationen och är de seriösa?

The Bell Curve är varken tillförlitlig, sannolik eller saklig. Bakom The Bell Curve, via källorna som tesen och politiken bygger på, står den organiserade vetenskapliga rasismen. Syftet med The Bell Curve (medvetet eller omedvetet) är att ge en urgammal vetenskapligt rasistisk, socialdarwinistisk och kolonial stereotyp legitimitet för att motivera politiska förslag riktade mot redan utsatta grupper i USA. Politiken hade haft förödande konsekvenser (som att sätta stopp för socialbidrag, affirmative action, öka antalet elever per klass i svarta områden osv, osv) för arbetet mot ojämlikhet mellan prekära utsatta grupper och ”resten” av samhället. Den här kritiken är inte en åsikt, det är kritik som bygger på expertutlåtande från etablerade forskare inom områdena som boken berör, en granskning av källorna, som vem som helst kan göra (läs typ mitt blogginlägg!), och Murrays fortsatta propagerande av boken trots detta.

Att källkritiskt granska källorna som ligger till grund för den information man ställs inför är inte a) ”misstänkliggörande av källorna” – det är ett grundläggande första steg i bedömningen av informationens trovärdighet. Att sedan visa hur källorna och deras influenser påverkat en författares argument och tes (som individen fortfarande försvarar), och därmed kritisera författaren, författarens information och de som sprider författarens information, är inte b) ”guilt-by-association” – det är den logiska följden när den källkritiska granskningen visar att boken inte bara vilar på felrepresenterad forskning och manipulerad data – utan den vilar även på påhittade pseudovetenskapliga rasistiska artiklar från en journal skapad av nazister, fascister och apartheidförespråkare, samt forskare som är sponsrade av en organisation som helt öppet förespråkar eugenik. En organisation som till och med har ett öppet politiskt statement som exakt stämmer överens med Murray och Herrnsteins politiska förslag i boken.

”Vari ligger det rasistiska?”
Precis som jag skrev i mitt blogginlägg där Hanif Bali frågade exakt samma sak;

I The Bell Curve!

Och ja, därmed i den diskussion som Sam Harris har med Charles Murray där den bakomliggande rasistiska boken legitimeras!

Legitimeringen manifesterar sig exempelvis så här (som en användare på twitter skriver);

”Sprängstoffet är väl att Murray får återupprättelse… och att vetenskap vinner över åsiktskorridoren.”

Nej, Murray representerar inte vetenskap. The Bell Curve representerar rasism. Nej, kritiken handlar inte om ”pk-moralpanik” eller om någon ”åsiktskorridor”. Kritiken är mer än legitim och hänvisningar till ”pk” är en skymf mot vetenskapen i sammanhanget.

Nedan följer relevant fakta, där experter kritiserar och motsäger påståenden i The Bell Curve.

Cred: @silver_mets som uppmärksammade mig på sammanställningen av forskningen, vilket ger en enklare överblick.

Efter The Bell Curve släpptes 1994, valde American Psychological Association (APA; erkänd och oerhört respekterad organisation) att bemöta Murray och Herrnsteins påståenden i boken. Detta på grund av att de ansåg att media inte kritiskt granskade påståendena, forskningen eller källorna i boken och bidrog till att sprida detta ovetenskapliga verk genom att ge den onödig publicitet. APA skapade därför en arbetsgrupp bestående av experter inom de berörda akademiska områdena för att sammanställa det rådande forskningsläget och vad forskare inom områdena enades runt.

Arbetsgruppen bestod av [Namn:Akademiskt säte (då):Informationslänk om individen(nu)] ;

  1. Ulric Neisser, Emory University (chair of the task force) – Remembering the Father of Cognitive Psychology
  2. Gwyneth Boodoo, Educational Testing Service – Semantic Scholar Profile
  3. Thomas J. Bouchard, Jr., University of Minnesota – Prof. Bouchard (now semi-retired) is Director of the Minnesota Center for Twin and Adoption Research
  4. A. Wade Boykin, Howard University – A. Wade Boykin is a Professor and Director of the Graduate Program in the Department of Psychology at Howard University
  5. Nathan Brody, Wesleyan University – Professor of Psychology, Emeritus
  6. Stephen J. Ceci, Cornell University – Developmental Psychologist, served on the Advisory Board of the National Science Foundation for seven years
  7. Diane F. Halpern, California State University, San Bernadino – Now Dean Emerita of Social Sciences at Minerva Schools at Keck Graduate Institute and Professor of Psychology, Emerita at Claremont McKenna College
  8. John C. Loehlin, University of Texas, Austin – Professor Emeritus of Psychology and Computer Science focusing on human behavior genetics
  9. Robert Perloff, University of Pittsburgh – Obituary of Distinguished Service Professor Emeritus of Business Administration and of Psychology
  10. Robert J. Sternberg, Yale University – Professor of Human Development, Cornell University
  11. Susana Urbina, University of North Florida – Professor of Psychology, expertise in Clinical Psychology, Educational Psychology and Cognitive Psychology

Arbetsgruppen släppte en rapport 1995 och en artikel 1996. För en enklare sammanfattning av rapporten, se här;

Several culturally based explanations of the Black/White IQ differential have been proposed; some are plausible, but so far none has been conclusively supported. There is even less empirical support for a genetic interpretation. In short, no adequate explanation of the differential between the IQ means of Blacks and Whites is presently available.

För en djupare läsning, se deras peer-reviewed artikel här;

Poäng? Forskningsläget då, gav inte empiriskt stöd till Murray och Herrnsteins tes i The Bell Curve. Kritiken mot deras tolkning av den forskning i boken som faktiskt var legitim forskning, var mer än berättigad. Kritiken mot deras användning av rasistisk pseudovetenskap, var också mer än berättigad. Kritiken mot dem, som handlade om att de felaktigt representerade forskning, använde denna rasistiska pseudovetenskapen för att motivera rasistiska stereotyper och rasistisk politik, handlade inte om någon ”pk-moralpanik”! Den var, och är, fortfarande berättigad.

    2012 släppte en annan grupp forskare en uppdatering av ovanstående forskning. Detta för att inkludera de framsteg som gjorts sedan den första artikeln sammanställdes på mitten av 90-talet. Deras artikel går att finna här;

     

    Forskningen kan enkelt sammanfattas med; The Bell Curve är rasistisk pseudovetenskapligt skräp. Och sanningen är mycket mer komplicerad än The Bell Curve framställer genetiska (heritability) förklaringar som, det gäller specifikt den legitima forskningen de använder sig av. 

    Viktigt i diskussionen är att förstå begreppet ‘heritability’ – vilket är ett mått mellan 0 och 1, som mäter hur mycket av variationen inom en population gällande en egenskap som kan förklaras av miljö – nära 0 – och av gener – nära 1. En pedagogisk förklaring av begreppet går att finna här. Enkelt sagt, om längd inom en population har heritability 0.75 = 75%, och om genomsnittslängden inom populationen är 160 cm, och du är 170 cm lång. Då förklaras 75% av variationen – vilket är 75% av 10 cm – av olika varianter av gener (alleler). Men gällande de flesta av våra egenskaper, så samverkar gener och miljö på ett eller annat sätt. Vilket innebär att en och samma gen kan ha olika utfall beroende på hur genen samverkar med individens andra gener och miljöomständigheter. Det handlar alltså om mer eller mindre, inte antingen eller. 

    Se även tråden av @nymne på twitter där flera missförstånd om ”ärftlighet” reds ut. Samt denna tråd där ‘gene-gene interaction’ och ‘gene-environment interaction’ reds ut. @nymne gjorde även ett tappert försök med att hjälpa mig med förklaringen ovan. 

    Heritability is a measure of how much variation of a trait within a population is due to genes compared to variation due to environment. It is a POPULATION measure of variation and not a simple breakdown of determinism. [genegeek.ca] 

    Heritability gällande intelligens är ännu mer komplicerat (se här och rant ovan av @nymne) eftersom vi inte vet vilka gener som är inblandade (~2-5% av generna involverade i intelligens tror vi att vi har koll på).

    Det går helt enkelt inte att dra de slutsatser som Murray och Herrnstein gör. Förutom om man inte har en ideologisk agenda. 

    Hanif Bali har i skrivande stund inte tagit avstånd från informationen han spridit. När folk ifrågasätter varför Bali går på sån rasistisk dynga, svarar han med, ”De är en parodi på sig själva.” I tråden följer även diverse försvarande hänvisningar till att de i Sam Harris pod, nämner att variationerna är större inom en grupp än mellan och att de pratar om ras i podden som socialt konstruerad och självdefinierad. Diskussionen, att ‘nämna’ att variationerna är större inom en grupp än mellan och ‘ras’ som social konstruktion, är inget annat än genomskinliga efterkonstruktioner och rör inte det som argumenteras i The Bell Curve, alls. Inte det minsta. Alltså, inte på något sätt! Och även om det faktiskt fanns en chans att The Bell Curve presenterade svarta och vita med referens till sociala och självidentifierade konstruktioner (vilket den inte gör!), så förmildrar det inte rasismen som presenteras i boken, alls. Inte på något sätt.

    Istället för att ta avstånd från boken, skriver Hanif Bali på twitter att, ”Man kan summera reaktionen till sprängstoff iaf. Diverse vänsterfolk anklagar mig just nu för rasbiologi.” Ja, vad ska man säga. Även om det stämmer att vissa anklagar Bali för ”rasbiologi”, så är det en märklig respons istället för den mycket enklare – Oj, jag fattade inte hur jävla rasistiskt infekterad grunden till diskussionen var, my bad! Min kritik handlar i alla fall inte om att anklaga Hanif Bali för ”rasbiologi”.

    Min kritik är enkel;

    Hanif Bali, tänker du fortsätta legitimera den här rasistiska pseudovetenskapen genom att sprida den, eller tänker du ta avstånd från den?

    Annonser

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

    Google+ photo

    Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

    Ansluter till %s